Social enterprise

20131113_125558 (1)

Advantages of a social enterprise that are entrepreneur specific like:

  1. Social entrepreneurs find it easier to raise capital. There are huge incentives and schemes from the government for the same. since the investment industry here is ethical, it is easier to raise capital at below market rates
  2. Marketing and promotion for these organisations is also very easy. Since a social problem is being tackled with a solution, it is easier to attract attention of the people and media. The degree of publicity often depends on the degree of uniqueness of the solution. 
  3. It is easier to garner support from likeminded individuals since there is a social side to the enterprise. It is also easier to get people onboard at lower salaries than compared to other industry.

Similarly there are advantages that are specific to the environment, society and the people concerned. Some of them are as under:

  1. Services in whichever section they may be offered are customized better to suit the needs of the individual or the problem. This is also designed in harmony with all other systems like the environment, society or the people. 
  2. Cost effectiveness is another advantage of a social enterprise. The solutions offered by these organisations in the form of either products or services are reasonable than compared to the same service provided by a profit making organisation. No wonder basc amenities like healthcare, education etc have become very affordable to people world over with the help of these institutions. Micro finance, for example, today caters not to the poor but to the poorest!

ref. http://www.managementstudyguide.com/social-enterprises-advantages.htm

Vem tar vem?

20130912_122603

 En debatt på Tv, angående vem som kan göra vad för väljarna. Men vad är det politikerna ska göra? Och vad kan de göra?

 Känslan av obehag infinner sig. Att se detta spektakel och känna wow, det här partiet ska jag rösta på, den här politikern har fattat vad jag behöver, känns knappast troligt.

 Vad vet de om vad jag behöver? Bryr de sig? Eller handlar det bara om makt? Politikernas spel i debatten, de spelade upprörda, spelade förbannad och irriterad.

 Men vad hjälper det mig? Min känsla är bara, ett spel för gallerierna för att sedan skaka hand och dela upp bitarna där varken kameror eller ens jag är välkommen. Vad som är tråkigt är att dagens politiker fortfarande tror att deras ”skådespel” går hem, att Sveriges befolkning verkligen litar på Sveriges politiker.

Men sanningen är att det är väldigt få som gör.

Att ”snacka går ju; men att leverera verkar svårare. Och att åka SÄPO limousin fram och tillbaka till jobbet skapar inte mer trovärdighet.

 Och snälla, vem i det verkliga livet går på detta spel? Fattar inte politikerna att de är rökta. Och sedan att någon journalist ställer frågan, vem vann debatten? Vem var bäst? Tror journalisterna att någon i slutänden bryr sig.

Vem i verkligheten har tid och ork att boosta politiker egon? Handlar inte politik om att göra något? Förverkliga och förvalta demokratin? Inte urholka demokratin.

Känns som det är allmänt vedertaget att ingen lyssnar eller ens pratar med de som lever i det verkliga livet, bortom strålkastare och tillrättalagda manus.  För tro mig, verkligheten finns, och där lever miljoner svenskar och inte i ordfantasins förvrängda värld. Så alla politiker där ute, inget varar för evigt… ni behöver oss mer än vi behöver er.  

“Demokratins väktare” Värd att läsa

13-09

Vem har ansvaret för demokratins livskraft och fortlevnad?

I första hand är det naturligtvis medborgarna, men de saknar i väsentliga avseenden möjligheter att ensamma ombesörja bevakningsuppgiften. Om den svenska demokratin befinner sig i kris, som det enligt författaren finns goda skäl att anta, beror det knappast på valsystemets utformning eller frekvensen av folkomröstningar. Istället bör man se på de strukturella förhållandena i den offentliga makten, där förvaltningens position är central. De offentliga ämbetsmännen är dels demokratins tjänare, dels demokratins väktare. I väktarrollen ansvarar de både för att verksamheten ombesörjs enligt vårt offentliga etos och för att medborgarna ges tillfälle att följa och, där så är möjligt, ingripa i skeendet.

referens;

Demokratins väktare : Ämbetsmännen och vårt offentliga etos

Lennart Lundquist, 1998