2) Välfärdens sista andetag…

Image created by User:Johan Elisson. See also ...

Image created by User:Johan Elisson. See also Image:Tre kronor 2.jpg and Image:Tre kronor 3.jpg. (Photo credit: Wikipedia)

Stockholms län 2013

Danderyds kommun antal invånare, 31 992 individer.

“Ekonomiska resultat Kommunen redovisar ett positivt resultat för 2012 samt når eller överträffar sina ambitionsnivåer avseende samtliga åtta övergripande mål. Årets resultat uppgår till 44,8 miljoner kronor och avstämt mot balanskravet är resultatet 71,9 miljoner kronor”.

Unga vuxna ingen känd sysselsättning 66,6% ingen känd inkomst 84,4%

1) Sammanfattning, ekonomiskt resultat viktigare än sysselsättning.

http://www.danderyd.se/Kommun–politik/Om-Danderyds-kommun/Ekonomi-och-budjet/

2011: Antal och Andel av ungdomsbefolkningen som varken arbetade eller studerade under hela 2011.
Varav ingen känd aktivitet: Andel av dessa unga som inte finns med i några nationella register.
Varav kvar 2011: Andel av de som varken arbetade eller studerade under hela 2010 som inte gjorde det heller under hela 2011.
Varav ingen inkomst: Andel av dessa unga som hade 0 kr i registrerad inkomst under 2011.

Källa: http://www.temaunga.se/node/209

Notis. Att tillgodo räkna sig föräldrars tillgångar eller tillgodo räkna sig föräldrarnas utbildning är inte ett kriterium. Varje individ kan endast tillgodo räkna sig, egen inkomst eller egen utbildning.

Och så var det med det…

20130529_163332

Husby. Ett område där sista droppen fick hela glaset, nej hela badkaret att rinna över och översvämma gatorna ända fram till medias ögon som hämtade sina skedar för att ta till sig händelsen i små, hanterbara doser.

Vi vill ju inte få i oss för mycket av det goda…det kan ju bli för spännande annars.

Och för mycket spänning skapar elektricitet och sen uppstår det bränder och olustigt laddade situationer där man måste vara politiskt korrekt (förutom politikerna själva).

Så då har vi rapporterat om händelsen, droppe för droppe tills skeden tagit slut (utan att ha nämnt badkaret som svämmade över) och nu när vi har sålt tidningar och höjt tittarsiffrorna med denna nyhet så är det (äntligen) dags att byta ämne för att sälja mer och fortsätta med våra liv (kan du vara snäll att passa mig sockret, det här kaffet var väldigt starkt, är det en ny sort?).

Och så var det med det…

Jaha, vad händer nu då?

Nej, jag menar, vi väntar ju på att något ska hända. Se en förändring. Få en reaktion.

Nej, inget nu heller?

Ska jag återkomma lite senare kanske, ja, det är ju helg nu, om två dagar iallafall, och då vill man ju  inte sätta igång med något stort projekt, vi börjar på måndag istället när alla vilat ut sig. (Men VILKEN måndag??? Och hur LÄNGE ska alla behöva vila ut sig egentligen?)

Här är ett litet tips: Ni kan ju börja med de löften ni har gett oss människor. Alla dessa fina ord om vilka förändringar, reformer och planeringar som ni har lagt fram på bordet. Ni borde förresten även passa på att byta det där “bordet” för varje förslag som hamnar där verkar på ett mystiskt magnetiskt sätt fastna på plats och kommer aldrig vidare ut till nästa steg –> verkligheten! Göra något i praktiken. På riktigt! (förutom fikat såklart, den blir inte kvar länge på bordet, verkar å andra sidan försvinna med en otrolig hast, nästan så att någon borde få f-böter).

Vi undrar helt enkelt om all er (hypokritiska) uppriktighet som ni lägger fram verkligen innehåller någon del av verklig välvilja? Vill ni göra något på riktigt? Om svaret på frågan är “nej” så ber vi er vara goda och avgå från era positioner (vilka de än må vara) för ni har då inget mer där att göra (om vi får vara så framflugna, och det får vi då det råder, än så länge, yttrandefrihet i vårt land). Och om svaret på frågan är ja och ni verkligen vill hjälpa oss så: GÖR DET DÅ!

Varför ska det ta så lång tid? Vi har inte så lång tid på oss. Ekonomin blir inte bättre av att fler lever i utanförskap. Den sociala ohälsan minskar inte av att ingen blir uppmärksammad. Integrationen av hela samhället rör sig inte framåt av att personer behandlas olika och lever med olika förutsättningar.

Hur kan vi kalla det ett välfärdssamhälle när alla inte omfattas av det?

Vänd ut och in på samhället.

20130523_182413

De flesta av oss har nu läst om det som hänt i Husby de senaste dagarna, men det är en händelse som blåst upp i media utan att det verkliga problemet har lysts upp som det borde (dn.se, 22.05.1322.05.13).

Vi har tidigare pratat om utanförskap och att det är roten till flera problem i vårt samhälle.

Låt oss ta en titt på vad som händer när någon lever i utanförskap:

Man har inget arbete, eller någon meningsfull sysselsättning.

Ingen större inkomst än existensminimum i form av bidrag.

Lever i osäkerhet och känner sig ovärdig och överflödig.

Mår psykiskt (och fysiskt) dåligt.

Driver omkring utan att känna tillhörighet eller självuppfyllelse.

På så sätt blir man tyvärr också mer känslig inför orättvisor.

Man lyssnar och påverkas av människor som visar en väg till att “klara sig utanför samhället”.

Hamnar i dåligt sällskap och ägnar sig åt felaktiga aktiviteter.

Drabbas av depression och självmordstankar.

Och listan kan fortsätta en bra bit till.

Självklart är alla människor inte likadana, alla blir inte kriminella, alla tar inte självmord och alla hatar inte samhället.

Men samtidigt finns den mörka sidan av myntet och den bilden är verklig.

Lösningen på problemet är att ta emot dessa människor i vårt samhälle. Erbjuda de arbete och möjlighet till studier och allmänt se till att de har en värdig framtid att se fram emot.

Skapa en spelplan där människor kan lära sig och utvecklas tillsammans i en öppen och respektfull miljö.

Ersätta de dåliga kretsarna med starka och hållbara personliga nätverk som stödjer dem och hjälper dem att lämna ett liv i utanförskap.

Och det finns möjligheter att göra allt detta, det finns resurser och utrymme, det finns engagemang och vilja, energi och driv.

Men det finns också bromsklossar på vägen.

Vilka då?

Vår nuvarande samhällsstruktur. Våra politiker. Vårt sociala skyddsnät. Våra olika statliga organ.

Varför?

Ja det undrar vi med.

Men det verkar som att samhället vill ha det så…

Att människor lever i utanförskap ger jobb åt andra.

Om de mår dåligt sysselsätts kuratorer, coacher och psykologer.

Vandaliserar de så sysselsätts brandmän, läkare och poliser.

Tillfångatas de så sysselsätts, advokater, åklagare och domare.

Protesterar de så sysselsätts journalister, debattörer och politiker.

Så vårt samhälle verkar vilja ha dessa människor i utanförskap för att skapa delning, segregation och öka klyftorna mellan rika och fattiga.

Det låter absurt, orimligt, lögnaktigt.

Men det är så verkligheten ser ut för många av våra medmänniskor. De lever i utanförskap. Och vi läser om dem i nyheterna under fikapausen där vi diskuterar om ämnet över en kopp kaffe innan vi återgår till våra jobb och vår vardagliga trygghet.

Men är detta verklig trygghet om bara en del får märka av den?

Kasta sten och fånga lyra.

20120910_093432

Okej, så det har varit en hel del oroligheter i Husby där människor har varit ute på gatorna,

vandaliserat, skadat fysiska ting och levande människor.

Däribland har det kastats sten och polisen har fångat lyra.

Ok. Där har vi alltså vår nyhet, som förresten är väldigt verklig och inte en scen ur en action-rulle från hollywood.

Vi kan få veta mer om situationen i flera nyheter (dn.se, 21.05.2013, 21.05.2013, 21.05.2013, aftonbladet.se, 21.05.2013) och det vi får se är att det har lagts ett stort fokus på att människor gjort upplopp, vandaliserat, förstört, skadat etcetera etcetera med mera med mera….

Men varför?

Vilket nyckelord har dykt upp som anledning till dessa upplopp? U – t – a – n – f – ö – r – s – k – a – p.

Javisst, utanförskap.

Men vi fokuserar inte på utanförskap, nej, utanförskap säljer inga dagstidningar, utanförskap ska inte få belysas, utanförskap kan inte nonchalant kommenteras av politiker. För det är lättare att gå ut (peka på andra) och säga att “det är inte ok att vandalisera! Det är inte ok att använda sig av våld!”. Och det håller vi med om självklart. MEN…

Tillåt oss att belysa detta men:

Det är inte ok att ta till våld, ja ok, men varför är det ok att ignorera anledningen till våldet?

Det räcker inte för polisen att åka ut och ställa sig framför dessa människor (provocerande) för att ta emot deras stenar och säga att de är våldsamma i tv-intervjuer för att vinna sin 15 minuters-kändisskap.

Man måste ta en närmare titt på vad som pågår bakom kulisserna. Varför kastar människor sten?

Om man förstår deras motiv/anledning så kan man bättre arbeta mot att hitta en faktisk lösning i praktiken och förebygga att flera hamnar i en situation som denna.

Utanförskap dyker flera gånger upp som anledning till dessa oroligheter.

Och det är ett känt faktum att människor som lever i utanförskap har tendenser för att hamna i dåliga kretsar som bygger upp sin

kriminella verksamhet kring ett samhällshat.

Då kan man ju fråga sig, varför finns det ingen som gör något för att undanröja detta hat? Ta bort människors anledning att vilja kasta sten på polis och samhälle?

Alla “vanliga” människor väntar sig att deras skattepengar ska ha denna effekt, de ska användas till det skyddsnät som samhället bygger upp för att förhindra utanförskap och minska på kriminaliteten och upploppen.

Men istället för att släcka elden så har vi en dubbelmoral uppbyggd där man helt plötsligt anser att samhället, polisen och politikerna inte har det som krävs för att genomföra dessa förändringar. Hur kan vi tillåta detta?

Mediabilden som målas upp är att “polisen är bara vanliga människor” att “politikerna ska diskutera fram en ny lösning” att att att.

Det räcker.

Sluta snacka och ursäkta er. Gör något!