Livet är ett vackert ingemansland som leder ingenstans och överallt.

Ett eldhav av fantastiska möjligheter, jag tycker livet är ett vackert ingemansland som leder ingenstans och överallt.

Mitt initiativ avgör vart jag tar mig, jag har inte alla ingredienser för hur livet kommer se ut, det skulle kännas meningslöst, ingrott.

Livet är mitt manifest.

Jag har ingen manual, Jag väljer att leva och se vart livet tar mig.

Hur tänker du göra?

Jag behöver en remiss, annars kommer jag bli en gaggig relik av någon som en gång kunde vara öppen, förstående och ren.

I min värld kan känslor och frågor kännas som parasiter. Inte ens ett parasoll kan hålla bort regnet av tråkiga tankar och värderingar…

Jag fryser av allt jag tvingas att känna. Kan jag påverka mina tankar?

Jag behöver en remiss, annars kommer jag bli en gaggig relik av någon som en gång kunde vara öppen, förstående och ren.

Sidleds tar jag mig fram, min shoppingvagn av personliga upplevelser är som ett startkapital…

Ibland stampar jag på samma plats, för att snabbt rusa iväg, nya äventyr nya förmågor att upptäcka.

Känns ditt liv standardiserat?

Jag efterkonstruerar situationen och lägger den till rätta i mitt huvud, skapar en mer human dialog som känns mer effektfull och mer som en fräsch vind av fördomsfri framgång.

Kan du bemöta vad som helst med ett leende?

Kan du med belåtenhet se bortom dina fördomar?

Eller är du som jag, efterklok? Tänker till strax efter.

Jag efterkonstruerar situationen och lägger den till rätta i mitt huvud, skapar en mer human dialog som känns mer effektfull och mer som en fräsch vind av fördomsfri framgång.

Sån är jag, inte helt frimodig. Man kan säga att jag frilansar mentalt.

Mina tankar vandrar iväg och när jag får känningar av det, då plockar jag ihop mig själv, jag och mina tankar saneras i mitt inre.

Ett litet gerilla krig i mitt huvud, att genomskåda sig själv är mindre kul, men jag brukar täppa till min genomfart av fördomar.

Vad brukar du göra?

Jag är min egen presskonferens, jag är journalister som ställer frågor, jag är idrottaren som blir utfrågad.

 

Min läskunnighet sträcker sig långt, men oftast orkar jag bara läsa ett par meningar innan jag tröttnar och omgående ändrar fokus… Varför vet jag inte, kanske jag är bortskämd med att allt kommer med visuella effekter?

En annan sak som är omdebatterat i mitt inre är mitt omdöme!

Mina beslut ändrar sig för varje steg jag tar.

Jag är min egen presskonferens, jag är journalister som ställer frågor, jag är idrottaren som blir utfrågad.

Allt pågår i mitt huvud.

Jag är ombytlig…

Vad ska man göra? Jag är mänsklig.

Kan du bestämma dig?

Vad händer när vi faller?

Är livet en impression, vad är det då vi försöker fånga?

Likformade

Unika

Men ändå samma?

Kan vi utvecklas utan att likvidera något eller någon?

Det är som löven, en gång vackert fast klistrade på träden, tillhörande.

Vad händer när vi faller?

Blir vi nedtrampade, eller plockas vi upp för att bevaras?

Kan vi påverka? Vad tror du?

Blir du skakis av dina egna tankar?

Ett dubbelgrepp om livet, precis som en dubbeldörr, vilken ska jag välja? Båda eller en av dörrarna att öppna för att kunna fly?

Mitt förhållningssätt till mig själv kunde ha varit bättre, men jag är inte fulländad, jag liksom halkar runt i mina egna tankar, ibland tar

mina tankar mig på äventyr och ibland står det still…

Jag famlar inte efter halmstrån, utan jag bara är.

Blir du skakis av dina egna tankar?